Allt om turkisk lavta

Den turkiska lavtan tros ha kommit in i den osmanska musiken under 1700-talet. Under 1800-talet minskade instrumentets popularitet. Även om lavtan ännu inte har återfått sin tidigare ställning används den fortfarande inom klassisk turkisk musik och i vissa sammanhang med barockmusik.

Lavtan är ett stränginstrument som påminner om oud. Dess päronformade kropp byggs av färre ribbor än oudens, och till skillnad från den bandlösa ouden har lavtan band på halsen. Ljudlocket har vanligtvis en enda rosett, och halsen är något längre än på en oud. De lösa, rörliga banden gör det möjligt att anpassa tonlägena till den turkiska musikens makam-system. Läs vidare för att lära dig mer om instrumentets konstruktion, historia och olika former.

Vad är en lavta?

Lavtan förenar drag från östliga och västerländska luttraditioner. Historiska modeller kunde ha olika antal strängar, medan dagens turkiska lavta vanligen har sex till åtta strängar ordnade i körer. Strängarna knäpps oftast med ett plektrum.

Klangmässigt ligger lavtan mellan oud och tanbur. Just denna mellanställning kan ha bidragit till att instrumentet aldrig blev lika vanligt som sina närmaste släktingar. Samtidigt är lavtan ett fascinerande exempel på hur instrumentidéer har färdats mellan öst och väst och förändrats längs vägen.

Lavtans historia

Lutliknande instrument förekom redan hos sumerer, egyptier, babylonier, romare och greker. Instrumentfamiljen vidareutvecklades i den arabiska världen och spreds via den Iberiska halvön till övriga Europa under den andalusiska perioden.

Lavtan kom in i den turkiska musiken under 1700-talet. Tamburi Cemil Bey bidrog senare till instrumentets uttryck genom sin plektrumteknik. Lavtan ingick i ensembler för klassisk turkisk musik men förlorade i popularitet under 1800-talet. I dag används den åter i mindre skala inom klassisk turkisk musik och av musiker med intresse för historiska luttraditioner.

Både till konstruktion och klang befinner sig lavtan mellan oud och tanbur. Kunskapen om dess tidiga historia är begränsad, och ett instrument som med säkerhet kan identifieras som just den turkiska lavtan förekommer sällan i osmanska eller andra östliga miniatyrmålningar.

Vilka typer av lavta finns det?

Lutor som instrumentfamilj kan delas in i kort- och långhalsade former samt i knäppta och stråkspelade instrument. Den turkiska lavtan är en bandförsedd, knäppt luta som spelas med plektrum. Oud är ett typiskt exempel på en kortare, bandlös luta, medan tanbur har en mycket längre, bandförsedd hals. Violin, kemençe och rebab tillhör däremot de stråkspelade stränginstrumenten och ska inte förväxlas med den turkiska lavtan.

På Sala Muzik vill vi hjälpa dig att hitta rätt instrument och förstå dess musikaliska sammanhang. Utforska våra lavtor och andra traditionella instrument från Turkiet och Mellanöstern, eller följ oss för fler guider om deras historia och spelteknik.

Du kanske också är intresserad av: Viktiga persiska truminstrument