Allt om turkisk saz och bağlama

Saz är ett allmänt ord för musikinstrument i turkiska och persiska kulturmiljöer, men används ofta om familjen av anatoliska långhalsade lutor. Bağlama är den vanligaste medlemmen och har en central roll i turkisk folkmusik, aşık-poesi och modern populärmusik. Instrumentfamiljen har historiska band till äldre lutor som kopuz och omfattar flera storlekar och register.

Vilka egenskaper har turkisk saz?

Det finns ingen enda standardmodell som heter ”turkisk saz”. Bağlamafamiljen sträcker sig från liten cura till tanbura, bağlama och större divan sazı eller meydan sazı. Kropp, mensur, antal band och stränguppsättning varierar mellan byggare, regioner och repertoarer.

Vanlig bağlama har ofta sex eller sju strängar i tre körer. Större meydan- och divanmodeller kan ha fler strängar och djupare register, men tolv strängar är inte ett universellt krav. Instrumentet stäms i flera düzen, exempelvis bağlama düzeni och bozuk/kara düzen, ofta transponerade till ett tonläge som passar sångare och instrument.

Divan sazı är större än standardbağlama och har längre mensur och lägre klang. Meydan sazı är en annan stor historisk modell för stark projektion. Antal band kan variera kraftigt eftersom banden är knutna och anpassade till intonation och mensur.

Standardbağlama finns framför allt med kort eller lång hals. Korthalsad modell används ofta med bağlama düzeni och ger kompakta grepp. Långhalsad bağlama erbjuder större tonomfång och används med flera stämningar. Vilken som passar bäst beror på lärarens metod och den repertoar du vill spela.

Du kanske också gillar: Så stämmer du långhalsad saz/bağlama

Vilket trä är bäst för turkisk saz?

Bağlamans delar har olika uppgifter och kan därför byggas av olika träslag. Virket ska vara väl torkat, stabilt och rätt dimensionerat. Naturlig lufttorkning används ofta, men korrekt kontrollerad kammartorkning är inte automatiskt sämre. Det viktiga är jämn och lämplig fukthalt utan inre spänningar.

I turkisk saz används mullbär, valnöt, mahogny, en, lönn och andra träslag till skålen. Gran är vanligt till det tunna ljudlocket. Halsen kan byggas av exempelvis mahogny, lönn, bok eller valnöt och behöver vara rak och formstabil. Det finns inget enda bästa träslag; byggarens val, torkning, proportioner och hantverk är viktigare än namnet på träet.

Så spelar du turkisk bağlama saz

Börja med att välja en kort- eller långhalsad modell som passar din undervisning. Stäm instrumentet i det düzen som läraren använder och kontrollera att stränghöjd, band och stall är korrekt justerade. En ostämd eller dåligt justerad bağlama gör även enkel teknik onödigt svår.

Öva först öppna strängar och jämna ned- och uppslag med det tunna plektrumet tezene. Lär sedan enkla melodier, rytmiska mönster och flyttbara bandpositioner i långsamt tempo. Fingerspel och şelpe är egna avancerade tekniker. Regelbundna korta pass med metronom och återkoppling från en erfaren lärare ger bäst utveckling.

Du kanske också gillar: Tips när du köper elektrisk saz

Kända turkiska sazartister

Anatolien har utbildat många betydelsefulla bağlamaspelare, sångare och aşık-poeter. Några centrala namn är:

• Aşık Veysel Şatıroğlu: Född i Sivas och en av 1900-talets mest inflytelserika anatoliska aşık-poeter. Han blev blind som barn efter smittkoppor och lärde sig bağlama tidigt. Hans verk förenar enkel melodik med filosofisk poesi; ”Kara Toprak” är ett av de mest kända.
• Neşet Ertaş: Född i Kırşehir och en framstående bärare av abdaltraditionen. Han lärde sig spela tillsammans med sin far Muharrem Ertaş och blev känd som Bozkırın Tezenesi, ”stäppens plektrum”. Hans sång, bağlamaspel och kompositioner fick enorm betydelse.

• Muhlis Akarsu: Född i Kangal i Sivas och en viktig poet, kompositör och sazspelare inom alevitisk-bektashisk tradition. Han framförde både äldre deyiş av gestalter som Pir Sultan Abdal och egna verk. Akarsu dödades i massakern i Sivas 1993, men hans musik lever vidare.

Du kanske också gillar: Skillnaden mellan kort- och långhalsad bağlama saz