Så stämmer du en persisk tar

Tar är en iransk långhalsad luta med midjad kropp. Besläktade tarinstrument förekommer även i Azerbajdzjan, Armenien, Georgien och andra delar av Kaukasus, men konstruktion och stämning skiljer sig regionalt. Namnet har historiskt kopplats till persiska ord för sträng, och äldre benämningar som chahārtār har förekommit. Instrument där strängar vibrerar och skapar ljud klassificeras som kordofoner.Persisk tar är ett knäppt stränginstrument som spelas med ett litet plektrum. Den har flyttbara knutna band på halsen, placerade för intervallen i persisk modal musik.

Den moderna persiska taren tog form under 1700- och 1800-talen och blev ett av Irans viktigaste instrument, särskilt inom persisk klassisk musik. Besläktade kaukasiska tarformer utvecklade egna konstruktioner och repertoarer.

Den persiska tarens kropp består av en dubbel skål som vanligen skärs ur mullbärsträ och täcks med ett tunt membran, ofta lammhud. Den mindre delen kallas naqqāreh och den större shekam. Hals och skruvlåda monteras på kroppen. Mått och dekor varierar mellan instrumentmakare; beninläggningar eller andra material kan förekomma längs halsen.

Du kanske också gillar: Allt om persisk tar

Den persiska taren har vanligen tre körer med två metallsträngar vardera. Det nedersta paret, de vita strängarna, är vanligtvis av stål och stäms i unison. Mittparet, de gula strängarna, är ofta av brons eller fosforbrons och stäms också i unison. Den tredje kören består av en tunnare bordunsträng, ofta kallad zang, och en tjockare bassträng, bam; deras tonförhållande varierar med stämning och dastgah. Använd alltid strängtjocklekar som passar instrumentets mensur och avsedda spänning.

Taren kan stämmas på flera sätt, och vissa stämningar passar särskilda dastgaher eller stycken bättre. Omfånget är ungefär två och en halv oktav, och greppbrädan har vanligen omkring 25–28 flyttbara knutna band av tarm eller syntetmaterial. Instrumentet spelas med ett litet plektrum, traditionellt av mässing med en greppyta av vax; moderna alternativ kan använda andra material.

Så stämmer du en persisk tar

I en vanlig referensstämning för persisk tar stäms det nedersta vita strängparet i unison till C och det gula mittparet i unison till G. Bordun- och bassträngarna kan stämmas till C eller andra toner beroende på dastgah, stycke och lärare. Strängordningen kan beskrivas olika beroende på betraktarens vinkel, så följ strängarna från stall till stämskruvar och kontrollera rätt oktav. Närma dig måltonen underifrån i små steg och sluta om en sträng känns ovanligt spänd.

Du kanske också gillar: Allt om persisk setar

Se videon nedan för en praktisk demonstration av stämning av persisk tar. Matcha videons strängordning med ditt eget instrument och följ i första hand instrumentmakarens eller lärarens rekommendation.