Viktiga turkiska stränginstrument

Musik följer oss i både glädje och sorg. Ibland fångas vi av en klang eller melodi utan att veta vilket instrument som skapar den. Stränginstrument hör till de mest spridda instrumentfamiljerna, och det kan vara lika givande att spela dem som att lyssna. Turkiets många musiktraditioner rymmer ett ovanligt rikt urval av knäppta och stråkspelade instrument med tydliga regionala klanger.

Bland turkiska instrument finns både långhalsade lutor, bandlösa oudar, cittror och stråkinstrument. Svartahavsregionen är särskilt känd för sin kemençe och sina livliga danser, men stränginstrument förekommer i hela landet. Exempel är tanbur, lavta, kanun, saz eller bağlama, cümbüş, turkisk oud och olika kemençetyper.

Om turkiska stränginstrument

På ett stränginstrument uppstår ljudet när en spänd sträng sätts i svängning. Strängen kan knäppas med fingrar eller plektrum, slås med klubbor eller stråkas. En stråke får strängen att vibrera genom den växlande friktionen mellan tagel och sträng, ett fenomen som ibland kallas stick-slip-effekt. Traditionellt tillverkas stråktagel av hästhår som spänns mellan spetsen och froschen på en böjd trästång.

Stråken hålls normalt med höger hand, men grepp och riktning varierar mellan instrument. En violinstråke är ofta omkring 70–75 cm lång, medan stråkar till kemençe och andra traditionella instrument kan ha andra mått och former. Varje stränginstrument har en egen klang, hållning och teknik. Undervisning och regelbunden övning hjälper spelaren att utveckla ren intonation, avslappnade rörelser och musikalisk frasering. Här är tre välkända turkiska stränginstrument:

Kemençe

Karadeniz kemençesi är ett av Svartahavsregionens mest karakteristiska instrument och driver ofta horondansens snabba rytmer. Den har vanligen tre strängar och en smal, urholkad kropp med kort hals. Melodi, bordun och dubbelgrepp ger fler klangkombinationer än antalet strängar antyder. Kroppen kan byggas av flera lokala träslag. Den ska inte förväxlas med den päronformade klassiska kemençen, som används i osmansk konstmusik och har en annan spelteknik.

Tanbur

Turkisk tanbur är en långhalsad luta med många flyttbara band och en stor rundad kropp, central inom klassisk turkisk musik. Den knäppta mızraplı tanbur spelas med plektrum, medan yaylı tanbur spelas med stråke och hålls lodrätt. Cümbüş är ett separat, närbesläktat instrument med metallresonator och starkare projektion; det förekommer ofta i folk- och populärmusik men är inte ett annat namn på tanbur.

Saz och bağlama

Bağlamafamiljen har en central plats i turkisk folkmusik och omfattar instrument i flera storlekar och regionala former. Saz används ofta som ett brett namn för familjen eller för stränginstrument i allmänhet. Bağlama kan spelas med plektrum, mızrap eller tezene, eller med fingrarna i tekniken şelpe. En vanlig modell har sju strängar ordnade i tre körer, men strängmaterial och uppsättning varierar med stämning, byggare och speltradition.

På Sala Muzik vill vi ge dig god vägledning och service. Utforska våra instrument och följ våra artiklar för mer information om konstruktion, stämning och spelteknik.

Du kanske också är intresserad av: Så stämmer du enkelt en irländsk bouzouki