Skillnaden mellan turkisk och egyptisk darbuka

Darbuka är en bägarformad handtrumma som används i Anatolien, Mellanöstern, Nordafrika och delar av Balkan. Den förekommer både i folkmusik, klassisk musik, populärmusik och dans. Namn som darbuka, doumbek, dumbek, tabla och dumbelek varierar mellan språk och regioner. Här jämför vi två vanliga moderna konstruktioner: turkisk och egyptisk darbuka.

Darbukans historia

Bägartrummor har använts i regionen under mycket lång tid, men dagens standardiserade turkiska och egyptiska metallmodeller är resultatet av senare utveckling. Instrumentfamiljen finns i många storlekar och material och har starka traditioner i Turkiet, Egypten, Levanten, Irak, Iran och Nordafrika.

I Turkiet används darbuka vid bland annat bröllop, folkdans och ensembleframträdanden och har även fått en tydlig roll i turkisk konst- och populärmusik. I arabvärlden är benämningar som darbuka, derbakeh och tabla vanliga; ordet kus betecknar andra trumtyper och är inte det normala generella namnet på darbuka.

Om turkisk darbuka

En modern turkisk darbuka har ofta kropp av gjuten aluminium eller hamrad koppar och ett syntetiskt membran. Stämskruvarna sitter vanligen synliga kring en relativt skarp övre kant. Den konstruktionen ger tydliga, ljusa kanttoner och passar tekniker med snabba fingerslag och knäppningar.

Storlekarna varierar kraftigt, så mått som 22 × 29 centimeter är bara exempel och inte en standard. Instrumentet hålls under armen eller över låret och spelas med fingrar, fingertoppar och handflata.

Om egyptisk darbuka

Egyptisk darbuka, ofta kallad tabla i Egypten, har normalt en rundad övre kant och stämskruvar som ligger nedsänkta eller skyddade under kanten. Kroppen är ofta större och tyngre än på en lätt turkisk modell, vilket kan bidra till en fyllig bas, men klangen påverkas även av diameter, membran, material och stämning.

Gemensamma egenskaper

Båda är bägartrummor med en djup mittton, ofta kallad dum, och ljusa kanttoner som tek och ka. Moderna modeller tillverkas vanligen av aluminium, koppar eller mässing och använder syntetmembran som kan stämmas med skruvar. Traditionella lermodeller med naturmembran finns också i flera regioner, men de är en annan konstruktion än de vanligaste moderna metalltrummorna.

Naturmembran är inte ett krav för en djup ton. Ett väl dimensionerat och korrekt stämt syntetmembran kan ge både kraftig bas och tydlig diskant och är mindre känsligt för luftfuktighet. Spelaren håller normalt trumman över låret eller under armen med en hållning som lämnar öppningen fri.

Skillnader mellan egyptisk och turkisk darbuka

Den tydligaste skillnaden är kanten. Egyptisk stil har en mjukt rundad kant med skyddade skruvar, vilket är bekvämt för rullar och kraftiga slag. Turkisk stil har ofta en skarpare kant och synliga skruvhuvuden, vilket ger en annan handkänsla och underlättar mycket distinkta fingerslag. Konstruktionerna leder till delvis olika tekniktraditioner, men en skicklig spelare kan använda ett brett register på båda.

Båda typerna kan vara graverade, målade eller dekorerade med pärlemorsliknande inläggningar. Egyptisk tabla är starkt förknippad med arabisk dansmusik, men används också i klassisk musik, folk- och populärmusik. Välj efter den klang, vikt, kantprofil och spelteknik du föredrar snarare än efter en förenklad uppdelning i ”bättre” och ”sämre”.

På Sala Muzik vill vi ge dig bästa möjliga service. Följ oss för fler guider och för att utforska våra darbukor.