Turkiska musikinstrument

Turkisk musik har formats av landets läge mellan Europa och Asien och av långvariga möten med musiktraditioner från bland annat Centralasien, Anatolien, Mesopotamien, Kaukasus och östra Medelhavsområdet. Denna mångfald märks både i melodierna och i instrumenten. Turkiska musikinstrument kan i stora drag delas in i slagverk, knäppta stränginstrument, stråkinstrument och blåsinstrument.

Slagverken bär ofta rytmen, medan knäppta och stråkförsedda instrument spelar centrala roller i både folkmusik och klassisk turkisk musik. Blåsinstrument används i allt från herdemusik och folkdans till mehtertradition och sufisk musik.

Turkiska musikinstruments historia

Arkeologiska fynd, bildframställningar och skriftliga källor hjälper oss att följa musikinstrumentens utveckling i Anatolien och de omgivande regionerna. Området har i årtusenden varit hem för många kulturer, och dagens instrument har därför vuxit fram genom både lokal utveckling och kulturellt utbyte.

Kopuz är ett av de instrumentnamn som ofta lyfts fram i turkiska och centralasiatiska källor. Benämningen har använts för flera besläktade stränginstrument som spelats med fingrar, plektrum eller stråke. Konstruktionen har varierat över tid: vissa instrument hade skinnklädd resonanskropp, medan andra byggdes med trälock. Reseskildraren Evliya Çelebi beskrev under 1600-talet ett rikt instrumentliv i Osmanska riket. Det går däremot inte att fastställa ett enda ursprung för alla dessa instrument; deras historia speglar förbindelser mellan Centralasien, Persien, Kaukasus, Anatolien och Mellanöstern.

Efter turkiska samhällens möte med islam utvecklades nya religiösa och hovmusikaliska sammanhang. Instrument, repertoarer och framförandepraxis förändrades samtidigt genom kontakterna inom den bredare islamiska världen. I dag hörs turkiska instrument i bland annat klassisk turkisk musik, folkmusik, mevlevitisk musik, hymner och moderna genrer.

Typer av slagverk

Slagverk har en viktig plats i turkisk musik och används både för att markera rytmiska mönster, usul, och för att skapa klangfärg. De förekommer i folkdans, konstmusik, religiösa ceremonier och militärmusik. Vanliga exempel är:

• Bendir
• Darbuka
• Delbek
• Davul
• Halile
• Nakkare
• Def
• Çalpara
• Kudüm

Typer av stränginstrument

Stränginstrument kan delas in efter hur strängarna sätts i svängning. De kan knäppas med fingrar eller plektrum, strykas med stråke eller anslås med klubbor. Här behandlas de knäppta och anslagna instrumenten först, medan stråkinstrumenten får en egen grupp nedan.

1. Knäppta stränginstrument

1. Bağlama
2. Cura
3. Cümbüş
4. Kopuz
5. Qanun
6. Lavta
7. Tanbur
8. Tar
9. Oud

2. Anslagna stränginstrument

1. Santur

Du kanske också gillar: https://salamuzik.com/blogs/news/which-is-better-arabic-oud-vs-turkish-oud

Typer av stråkinstrument

Stråkinstrument är stränginstrument där tonen vanligen skapas genom att en stråke förs över strängarna. I turkiska och närliggande musiktraditioner finns flera regionala former med olika byggsätt, stämningar och speltekniker. Några exempel är:

• Kabak kemane
• Kamancheh
• Violin
• Kemençe
• Rebab
• Yaylı tanbur

Typer av blåsinstrument

Blåsinstrument förekommer i många delar av turkiskt musikliv. Ney förknippas särskilt med klassisk och sufisk musik, medan zurna och tulum har starka roller i regional folkmusik och utomhusframträdanden.

• Balaban
• Kaval
• Ney
• Zurna
• Tulum
• Klarnett

 Du kanske också gillar: Så väljer du rätt ney

Musik och musikinstrument har alltså en mycket bred plats i turkisk kultur. Rikedomen märks i makam-systemet, rytmerna, sångtexterna, kompositionerna och de regionala spelstilarna. Varje instrument bär på sin egen historia samtidigt som det ingår i ett större kulturellt sammanhang.

Många turkiska instrument byggs fortfarande för hand av specialiserade instrumentmakare. Rätt tillverkat och väl omhändertaget kan ett kvalitetsinstrument följa sin ägare i många år och utveckla en stark personlig och kulturell betydelse.