Typer av handtrummor och deras gemensamma drag

Handtrummor är trummor som vanligtvis spelas med bara händerna i stället för med trumpinnar, klubbor eller andra slagverktyg. De används i musiktraditioner över hela världen, och nästan varje kultur har någon form av handtrumma med sin egen historia och spelstil.

Man brukar skilja mellan handhållna trummor, som kan spelas med en hand, och större trummor som spelas med båda händerna och står på golvet eller hänger framför kroppen. Den enklaste typen är ramtrumman, som vanligen består av en rund ram med ett spänt trumskinn på ena sidan.

Gemensamma egenskaper hos handtrummor

Handtrummor har använts i musik i många olika kulturer under århundraden. Form, storlek, material och klang varierar beroende på region och tradition, och instrumenten förekommer i många musikgenrer.

Det mest uppenbara gemensamma draget är att de kan spelas direkt med händerna. Många handtrummor har dessutom en stark kulturell och ceremoniell betydelse, särskilt i delar av Afrika, Asien och Sydamerika. De används vid högtider, ceremonier, danser och välkomstritualer, ofta tillsammans med andra instrument. Trummor har också länge använts för att förmedla signaler och budskap. Genom olika handslag kan musikern skapa både kraftfulla bastoner och skarpa, tydliga accenter.

Hur fungerar en handtrumma?

Ljudet uppstår när trumskinnet sätts i vibration genom slag med handflata eller fingrar. Slagets placering, handens form och styrka påverkar tonhöjd, klang och volym. Exempel på handspelade trummor är bongos, congas, djembe, doumbek, darbuka och tamburin.

Handtrumspel är egentligen en spelteknik snarare än en enda instrumentkategori. I princip kan många trummor spelas med händerna. Begreppet ”handtrumma” används ibland också som synonym till ramtrumma, alltså en trumma som hålls i handen. Vissa handtrummor har tillräckligt stark projektion för att höras tydligt som soloinstrument även i en stor slagverksensemble.

Olika typer av handtrummor

Handtrummor kan grupperas efter sin konstruktion och form. Ramtrumman är en av de enklaste typerna. Exempel är den irländska bodhrán och tamburinen, vars föregångare har en lång historia i Västasien och Medelhavsområdet.

En tamburin består av en ram, vanligtvis av trä eller plast, med par av små metallbleck som kallas jinglar. Kombinationen av trumskinn och metalljinglar ger instrumentet en annan klang än många andra handtrummor.

En annan viktig grupp är bägartrummor. Ett välkänt exempel är djembe, en enkelmembranig trumma från Västafrika.

Djembe, eller jembe, kommer från Västafrika och är en repstämd, skinnklädd bägartrumma som spelas med bara händerna. Enligt en ofta återgiven förklaring från bambarafolket i Mali kommer namnet från uttrycket ”Anke djé, anke bé”, ungefär ”alla samlas i fred”, vilket beskriver trummans sociala funktion.

Till de cylindriska trummorna hör congas och bongos, instrument med stark förankring i afro-kubansk musik. I brasilianska traditioner är atabaque en av de mest kända handtrummorna och spelar en viktig roll i bland annat capoeira och afro-brasilianska religiösa sammanhang.

Atabaque är en lång afro-brasiliansk handtrumma av trä. Trumskinnet tillverkas traditionellt av djurhud. På repstämda modeller löper ett repsystem mellan skinnet och en metallring nära trummans fot. Träkilar mellan ringen och kroppen kan slås in eller lossas för att ändra repens spänning och därmed tonhöjden.

En annan typ är darbuka, en bägartrumma som används särskilt i Mellanöstern, Nordafrika och Balkan. Två grundljud är centrala: den djupa bastonen dum, som skapas nära mitten av skinnet, och den ljusare kanttonen tek, som används för accenter, ornament och improvisation. Darbuka spelas ofta vid bröllop, fester och andra högtider.

Du kanske också gillar: Ramtrummor från olika kulturer: en bildguide