Vad används en bouzouki till?

Bouzouki är ett av den grekiska musikens mest betydelsefulla stränginstrument. Den långhalsade lutan hör historiskt samman med en större familj av instrument som omfattar bland annat tamboura, bağlama och andra regionala lutor. Den spelas med plektrum och har en klar, metallisk klang. Kroppen är päronformad med plant lock och ofta rik pärlemorsdekor. Storlek och mensur varierar mellan modeller.

Du kan se våra produkter här.

Varifrån kommer namnet bouzouki?

Namnet bouzouki förknippas vanligen med turkiskans bozuk, ett ord som används i samband med långhalsade lutor och stämningar. Etymologiska förklaringar varierar, så det är klokt att undvika en alltför enkel ursprungsberättelse. Med sin välvda kropp och långa hals är instrumentet besläktat med östliga Medelhavslutor. Bouzouki blev en kärna i rebetiko och senare grekisk populärmusik. En vidareutvecklad, flatbottnad modell fick också en viktig roll i irländsk folkmusik. Bouzoukin spelas med plektrum och dekoreras ofta med pärlemorsinläggningar.

Vad är skillnaden mellan mandolin och bouzouki?

• Både mandolin och bouzouki kan ha en tydlig, metallisk attack, men register, mensur och klangfärg skiljer sig.
• Grekisk bouzouki har vanligen längre mensur och lägre register än en mandolin.
• Mandolinens korta mensur och höga stämning ger en ljus klang som är vanlig i bland annat bluegrass, country, klassisk musik och folkmusik.
• Trichordo- och tetrachordo-bouzouki skiljer sig i antal strängkörer, stämning, ackordmöjligheter och spelkänsla.
• Tetrachordo har fyra dubbla strängkörer, vanligen åtta strängar, och lämpar sig väl för fylligare ackordspel.
• Trichordo har tre dubbla körer, vanligen sex strängar, och är starkt förknippad med äldre rebetikostilar.

Vem uppfann bouzoukin?

Bouzouki har ingen enda dokumenterad uppfinnare. Den moderna formen utvecklades ur äldre långhalsade lutor och förändrades under 1900-talet i Greklands urbana musikmiljöer. Efter befolkningsutbytet mellan Grekland och Turkiet 1923 möttes flera musiktraditioner i städer som Pireus och Thessaloniki, vilket påverkade rebetiko. Den äldre trichordo-modellen har sex strängar, medan den åttasträngade tetrachordo-modellen blev vanlig senare, särskilt genom musiker som Manolis Chiotis.

Bland kända bouzoukispelare finns Manolis Chiotis, Giorgos Zampetas, Thanassis Polykandriotis, Christos Nikolopoulos och Vassilis Tsitsanis. Även musiker i Turkiet och andra länder har tagit upp instrumentet.

Bouzouki används framför allt i grekisk rebetiko, laïkó och folkmusik, men dess tydliga attack och långa greppbräda har också gjort den attraktiv i balkanmusik, världsmusik, fusion och andra moderna sammanhang. Den irländska bouzoukin är en egen vidareutveckling med annan kropp, stämning och roll i ensemblespel.

På Sala Muzik hittar du stränginstrument och guider för flera musiktraditioner. Följ oss för fler artiklar och produktnyheter. Besök även vår YouTube-kanal för fler videor.