Vad är en luta? Allt du behöver veta om lutan

Ordet luta har sitt ursprung i arabiskans al-ud. På grekiska blev det laouto och på italienska liuto. Från det arabiska Andalusien spreds instrumentet västerut, och under de följande århundradena utvecklades flera olika typer. Lutan användes flitigt under renässansen i Europa. Även om den inte är lika populär som förr tillverkas och spelas den fortfarande.

Vad är en luta?

Lutan är ett stränginstrument som nästan helt tillverkas av trä. Den spelas med plektrum, även om olika speltekniker och varianter har utvecklats med tiden. Den typ som används i turkisk musik skiljer sig genom banden på halsen och kallas ofta lavta. Tamburi Cemil Bey gav instrumentet en ny uttrycksmöjlighet genom sitt sätt att spela med plektrum. Lutan ingick i ensembler för klassisk turkisk musik men förlorade i popularitet under 1800-talet. I dag förekommer den mer sällan, bland annat inom barockmusik och klassisk turkisk musik.

Medelhavslutan spelas med ett plektrum av sköldpaddsskal eller plast. Klangfärgen kan ligga nära tamburens. Barock- och renässansluta spelas däremot genom att strängarna knäpps med höger hand, bland annat med tumme och pekfinger. En person som spelar den turkiska lavtan kallas lavtavi; på svenska säger man lutspelare.

Lutans historia

Tidiga former av instrumentet förekom hos bland andra sumerer, egyptier, babylonier, romare och greker. Det vidareutvecklades senare i den arabiska världen och nådde den Iberiska halvön, varifrån det spreds västerut under den andalusiska umayyadiska perioden. Under 1700-talet var lutan särskilt vanlig i Frankrike. Den kom också in i den turkiska konstmusiken under 1700-talet. Beroende på typ kan instrumentet ha upp till 18 strängar, och det användes även som orkesterinstrument i Florens.

Lutans strängar är vanligtvis ordnade i körer med två strängar, men den högsta kören består ofta av en enda sträng som kallas chanterelle. På senare barocklutor kunde de två högsta körerna vara enkelsträngade. Körerna numreras från den högsta tonen: chanterellen är den första, nästa strängpar den andra och så vidare. En renässansluta med åtta körer har därför vanligen 15 strängar, medan en barockluta med 13 körer kan ha 25 strängar.

Skillnader jämfört med liknande instrument

Luta och oud

Lutans konstruktion liknar oudens. En viktig skillnad är att lutan har band, medan ouden är bandlös. Kroppens uppbyggnad och antal ribbor kan också skilja sig. Medelhavslutan har ofta åtta strängar som spelas parvis. Vissa instrumentbyggare tillverkar lutor med sju strängar och sju band genom att ta bort den översta strängen. Barocklutan kan ha elva eller fler körer, ofta med strängar som spelas parvis. Antalet strängar kan utökas med bas- eller resonanssträngar. Lutan räknas till de instrument som har påverkat utvecklingen av senare långhalsade och gitarrliknande stränginstrument.

Luta och gitarr

Lutan är i regel något mindre än en gitarr. I västerländska sammanhang kan vissa moderna lutor stämmas med den klassiska gitarren som utgångspunkt. Båda instrumenten har band, men en vanlig klassisk gitarr har sex strängar och omkring 19 band. Den spelas genom att strängarna anslås med fingertoppar eller naglar och har ett tonomfång på ungefär 3,5 oktaver. Den turkiska lavtan spelades med 18 band under Cemil Beys tid och har i dag ofta 26 band. Den byggs vanligen med sju eller åtta strängar, där sjusträngade modeller är vanliga. Gitarren är i dag betydligt mer spridd än lutan.

På Sala Muzik hjälper vi dig gärna att hitta rätt bland de instrument du är intresserad av eller redan spelar. Besök vår butik i Istanbul eller utforska vårt sortiment på webbplatsen. Där kan du jämföra modeller och välja det instrument som passar dina behov.

Du kanske också gillar: Allt om turkisk lavta