Den uzbekiska doyran är en traditionell ramtrumma med djupa rötter i Centralasien. Den används i uzbekisk musik vid ceremonier, dans, ensemblespel och soloframträdanden och tillhör familjen av enskinnade ramtrummor.

Vad är en uzbekisk doyra?

Den uzbekiska doyran är en ramtrumma som förekommer i Centralasien. Historiska avbildningar och skriftliga källor visar att ramtrummor länge har använts i regionen, men det är svårt att fastställa ett enda ursprung eller en exakt första form. Besläktade instrument spelas av uzbeker, tadzjiker, uigurer och andra folk. Namn som doyra, doira, dayereh, daf och def kan beteckna närbesläktade regionala modeller men är inte alltid utbytbara. I Uzbekistan är doyran viktig vid sång, dans och ceremonier och spelas i dag av både kvinnor och män, som ensemble- eller soloinstrument.

Så spelar du uzbekisk doyra

Den uzbekiska doyran har ett spänt skinn och kan ha metallringar på ramens insida som tillför en ljus, rasslande klang. Musikern håller ramen med ena handen och använder båda händernas fingrar och handflator för olika kant-, mitt- och dämpade slag. Vissa modeller har en liten rem eller ögla som hjälper tummen att stödja instrumentet. Hållningen ska vara avslappnad så att handled och axel inte överbelastas.

Den uzbekiska doyrans egenskaper

Ramen tillverkas ofta av exempelvis aprikos- eller valnötsträ. Spelskinnet kan traditionellt vara kalv-, get- eller annan lämplig hud, medan moderna varianter även kan använda syntetmaterial. På insidan kan det finnas metallringar som ger extra klang, men ringlösa modeller förekommer också. Diametern varierar efter instrumentmakare och användning, ofta omkring 40–50 cm. Ljudet skapas med båda händernas fingrar och handflator.

Doyran används till solospel och som ackompanjemang i nationella och regionala ensembler. Rytmiska mönster lärs genom slagstavelser och traditionell undervisning. Ljusa kanttoner skapas nära ramen, medan djupare basslag spelas närmare skinnets mitt. Exakta benämningar och handfördelningar varierar mellan lärare och lokala skolor.

Azerbajdzjansk dayereh och uzbekisk doira

Instrumenten är nära besläktade till konstruktion och form, men regionala modeller kan skilja sig i skinnspänning, ringar, storlek, teknik och klang. Azerbajdzjansk dayereh kan i vissa uppsättningar ge en djupare klang än en uzbekisk doira, men namnet ensamt garanterar inte tonhöjden; jämför de faktiska instrumenten.

Bendir och uzbekisk doira

Bendir är också en enskinnad ramtrumma men har ofta större diameter, annan ramdjup och kan ha snarrsträngar mot skinnet. En uzbekisk doira är ofta mindre och kan ha metallringar på insidan. Exakta mått varierar, så konstruktion och speltradition är viktigare än ett enda standardmått.