Vad är ney? Allt om det traditionella blåsinstrumentet

Ney är en ändblåst flöjt av vass med sex fingerhål på framsidan och ett tumhål på baksidan. Röret väljs vanligtvis med nio naturliga segment som avgränsas av knutar. Ney har en central roll i klassisk turkisk musik och är särskilt förknippad med mevlevitisk och annan sufisk musik. Instrumentet har äldre föregångare i flera civilisationer, men den osmansk-turkiska spel- och byggtraditionen gav den turkiska neyen dess nuvarande form och repertoar. En neyspelare kallas neyzen.

Fingerhålen öppnas och stängs för att forma grundtonerna, medan andning, läppvinkel och överblåsning ger flera register och fina intonationsnyanser. Den turkiska neyen byggs i flera längder. Namnet anger instrumentets grundläge och gör det möjligt för ensembler att välja en ney som passar tonarten.

Vanliga benämningar i den turkiska traditionen är:

• Kız ney = rast (sol)
• Mansur ney = dügâh (la)
• Şah ney = bûselik (si)
• Dâvud ney = çârgâh (do)
• Bolâhenk ney = nevâ (re)
• Sipürde ney = hüseynî (mi)
• Müstahsen ney = acem (fa)
• Kız ney (kaba) = gerdâniye (sol)
• Kız mâbeyni, mellan Kız och Mansur = zirgüle (sol♯)
• Mansur mâbeyni, mellan Mansur och Şah = kürdî (si♭)
• Dâvud mâbeyni, mellan Dâvud och Bolâhenk = hicaz (do♯)
• Bolâhenk mâbeyni, mellan Bolâhenk och Sipürde = hisar (re♯)
• Müstahsen mâbeyni, mellan Müstahsen och Kız = ırak (fa♯)

Tonangivelser kan beskrivas olika beroende på den turkiska transpositionspraxisen. Kontrollera därför alltid fysisk längd och instrumentnamn med lärare eller byggare.

Du kanske också gillar: Så får du fram ton på ney

Vad är en ney gjord av?

En traditionell turkisk ney består huvudsakligen av tre delar:

• Vassröret: Ney tillverkas av ett lämpligt, moget vassrör med jämna segment, rätt diameter och raka väggar. I Turkiet är områden kring Asi-floden i Hatay kända för ney-vass, men materialet förekommer även på andra platser med medelhavsklimat. En erfaren byggare väljer och skördar röret vid rätt tid och låter det torka före bearbetning.
• Başpare: Munstycket sitter på den övre änden och hjälper spelaren att forma luftströmmen mot kanten. Det tillverkas traditionellt av buffelhorn, men även trä och moderna syntetmaterial används. Handel med elfenben är reglerad eller förbjuden på många håll och materialet bör undvikas.
• Parazvane: Metallringar, ofta av silver, mässing eller kopparlegering, monteras vid rörets känsliga ändar. De minskar risken för sprickor och slitage kring başpare och nederände.

Hur får man fram ton på ney?

Det kan ta tid att hitta den första stabila tonen, men svårigheten varierar mellan personer. Målet är inte bara att få ljud utan att utveckla en fyllig, kontrollerad ton med jämn luft. Det kräver regelbunden övning och gärna vägledning av en lärare.

I sufisk poesi och symbolik jämförs neyen ofta med människan och den andliga längtan. Sådana tolkningar hör till musikens kulturella och poetiska tradition och ger instrumentets klang en särskild betydelse för många utövare.

Du kanske också gillar: Ney och sufisk musik

Börja med alla fingerhål öppna. Placera başpare lätt mot läppen och håll neyen snett över kroppen. Höger- och vänsterhänta spelare kan föredra motsatt riktning; välj den ställning som ger avslappnade händer och stabil vinkel.

Forma en smal luftstråle som när du blåser över en flaskkant och rikta den mot başparens skarpa kant. Börja omkring 15–20 graders vinkel och gör mycket små förändringar tills tonen svarar. Undvik att blåsa hårt; en fokuserad luftstråle och tät men avslappnad läppkontakt ger bättre resultat. Vila om du blir yr.

Du kanske också gillar: https://salamuzik.com/products/turkish-ney