Skillnaden mellan persisk och turkisk ney

Musikens rytmer, stilar och instrument varierar mellan regioner och kulturer. Traditioner som tidigare främst hördes lokalt når i dag en internationell publik genom inspelningar, internet, festivaler och resor. Det gör att instrument med gemensam historia också kan jämföras på ett mer nyanserat sätt.

Persisk och turkisk ney är båda ändblåsta rörflöjter av vass, men de skiljer sig i antal fingerhål, munteknik, klangideal och musikalisk tradition. Namnet ney används dessutom för flera regionala varianter, så instrumentets ursprung och avsedda spelstil är viktiga när du väljer.

Allt om persisk ney

Iran har många regionala och etniska musiktraditioner med ett stort antal instrument. Den klassiska persiska neyen, ofta kallad ney-e haft band, tillverkas vanligen av en naturlig vass med sju segment. Den har fem fingerhål framtill och ett tumhål baktill. Spelaren kallas på persiska bland annat ney-navāz.

Den persiska neyen saknar vanligtvis den lösa huvuddel, başpare, som ofta finns på turkisk ney. I den klassiska persiska tekniken förs den övre kanten mellan framtänderna och luftströmmen riktas med tungan. Denna interdentalteknik ger en koncentrerad och uttrycksfull klang, men kräver noggrann vägledning och mycket övning.

Vad är en turkisk ney?

Turkisk ney har en central roll i klassisk turkisk och mevlevitisk musik. Den tillverkas traditionellt av naturlig vass och har sex fingerhål framtill samt ett tumhål baktill. Överst sitter ofta en başpare av horn, trä eller syntetmaterial, och längst ned kan ett skyddande metallband, parazvane, monteras.

Den turkiska neyen hålls snett och başparens kant placeras mot läpparna. Luftströmmen delas mot kanten för att skapa tonen. Instrument finns i flera längder och tonarter, och namnen som kız, mansur och şah anger särskilda storlekar och grundtoner.

Vad är skillnaden mellan persisk och turkisk ney?

Den klassiska persiska neyen har fem hål framtill och ett baktill, medan turkisk ney har sex framtill och ett baktill. Den största praktiska skillnaden ligger ändå i ansatsen: persisk ney spelas traditionellt med rörets kant mellan framtänderna, medan turkisk ney blåses mot läpparna, ofta med en başpare. Det ger olika artikulation, motstånd och klang.

Båda instrumenten kan spela mikrotonala nyanser genom grepp, lufttryck, läppar och vinkel, men de används inom olika modaltraditioner: persisk dastgah och turkisk makam. Stämningssystem, ornament och repertoar bör därför läras inom respektive tradition.

Man ska aldrig ta bort eller förändra friska tänder för att spela ney. Vissa persiska neyspelare med luckor eller särskilda tandförhållanden anpassar sin ansats, men tandingrepp är varken ett krav eller en säker genväg. Be en erfaren lärare om hjälp med tekniken och kontakta tandvårdspersonal vid obehag.

På Sala Muzik vill vi ge dig bästa möjliga service. Följ oss för mer information och för att utforska våra instrument.